Dagen efter besökte vi Rossala ödegård, där vi övernattade förr. Bonden i Svenshöjden hjälpte oss in genom bommen, så vi kunde besöka platsen. Han minns oss blåhajkare väl. Han hade områdets enda telefon, som vi tvingats använda några gånger. Huset är mycke vackert på utsidan, men insidan är inte rolig.
